niderlandzko » niemiecki

in·wil·li·gen <willigde in, h. ingewilligd> [ɪnwɪləɣə(n)] CZ. cz. przech.

in·wil·li·ging <inwilliging|en> [ɪnwɪləɣɪŋ] RZ. r.ż.

on·wil·lig <onwillige, onwilliger, onwilligst> [ɔnwɪləx] PRZYM.

on·wil·lig·heid RZ. r.ż.

onwilligheid → onwil

Zobacz też onwil

on·wil [ɔnwɪl] RZ. r.m. geen l.mn.


Interfejs: Deutsch | English | Español | Italiano | Polski