niemiecko » niderlandzki

Kom·man·ˈdant(in) <Kommandanten, Kommandanten> [kɔmanˈdant] RZ. r.m.(r.ż.) WOJSK.

Do·mi·ˈnan·te <Dominante, Dominanten> [-ˈnantə] RZ. r.ż.

kom·man·ˈdie·ren1 [kɔmanˈdiːrən] CZ. cz. nieprzech.

1. kommandieren (Anweisungen erteilen):

2. kommandieren pot. (befehlen):

ˈHand·kan·te RZ. r.ż.

Kom·ˈman·do <Kommandos, Kommandos[o. Kommanden] > [kɔˈmando] RZ. r.n.

1. Kommando:

bevel r.n.
commando r.n.

2. Kommando (Befehl(sgewalt)) kein l.mn.:

commando r.n.

3. Kommando WOJSK. (abkommandierte Gruppe):

commando r.n.

4. Kommando WOJSK. (Militärdienststelle):

opperbevel r.n.

Kom·man·ˈdeur <Kommandeurs, Kommandeure> [kɔmanˈdøːɐ̯] RZ. r.m.

1. Kommandeur WOJSK. (von Bataillon bis Division):

2. Kommandeur (in einem Orden):


Interfejs: Deutsch | English | Español | Italiano | Polski